h ä f t e n - nr. 198-199

Kristider

I tider av kris väcks åter behovet av analytiska vänsterperspektiv som i mellantiden av ständig uppgång och oavbruten tillväxt dömts ut som obsoleta. Detta nummer behandlar två kriser: feminismens och kapitalismens.

Nancy Fraser inleder med ett bokslut över ”andravågsfeminismens” uppgång och fall. Hennes provokativa analys av hur fyrtio år av framgång förvandlat en systemkritisk rörelse till en systemstärkande kraft har rönt viss uppmärksamhet. Debatten efter Malena Rydells presentation i DN (20/4 -09) av den engelska versionen av Frasers artikel hann dock knappt börja innan den kom av sig.

Man kan konstatera att den språkliga (postmoderna, poststrukturalistiska, diskursanalytiska, kulturteoretiska) vändningen i ett par decennier har minimerat intresset för andra traditioner (historiserande, samhällsanalytiska, marxistiska). Det innebär att forskning och diskussion om alternativa samhällsekonomiska analyser som kan rubba det neoklassiska paradigmet och den nyliberala världsbilden lyser med sin frånvaro i det offentliga samtalet.

I detta nummer utmanar Lennart Erixon den konsensus som etablerats i bedömningen av ekonomisk-politiska åtgärder. Han argumenterar bl a för att Göran Perssons hyllade saneringspolitik 1994–98 var ett misslyckande och visar att grupptryck bättre än rationella förväntningar förklarar missgrepp inom ekonomisk politik.

Fred Moseley beskriver den amerikanska finanskrisens uppkomst och förlopp med utgångspunkt i empiriska studier av profitkvotens utveckling. Mot denna bakgrund analyserar han finanskapitalets strategier på bolånemarknaden. Moseley ser ingen annan bot mot återkommande kriser än ett förstatligande av kreditväsendet i USA.

Giovanni Arrighi sammanfattar principerna för det ekonomiska världssystemets femhundraåriga utveckling på 11 sidor. Hans ”begreppskarta” över processer förbundna med kapitalismens globalisering bygger på jämförelser mellan påföljande ackumulationsregimer. Vissa slutsatser kan dras om den nuvarande krisens karaktär och möjliga fortsättning; avgörande för vilken riktning utvecklingen tar är vilken typ av rums-tidslig ”lösning” som krisen utmynnar i.

Med utgångspunkt i Arrighis världssystemanalys och Marx ackumulationsteori diskuterar Michael Wolf karaktären hos fyra faser i USAs ackumulationscykel från 1930 till 2009. Wolf arbetar med långa statistiska serier som beskriver huvuddragen i den amerikanska ekonomins nedgång. Analysen lyfter bl a fram alltmer extrema inkomstklyftor som en underliggande orsak till att den finansiella expansionsfasen övergått i djup finanskris.